Fisken puttrar i pannan och vi är där igen. Detta år blev det torrfranska igen dock slapp vi marmeladen.
Äldsta dottern Vidji har nu fått ett barn till som vi gemensamt döpte till Mirou. Moria, hennes andra barn är fortfarande livrädd för oss. Vidji bor hemma, hennes man är i arabien och jobbar på 2-årskontrakt så hon slipper honom, han är inte så rolig tydligen. Han skickar bara pengar till sina bröders familjer, inget till Vidji, inte ens till sjukhuskostnader när hans barn skulle födas.
Mellandottern Nathia är nu gift med en man som också är i arabien, han åkte direkt efter bröllopet, han hann dock att göra henne med barn och hon skall föda i februari 2009. Hans familj krävde en jättehemgift, närmare 50 000 kronor. De hade nog tänkt att vi skulle hosta upp de stålarna men det ger vi oss inte in i, vi låtsas inte fatta vinken. Familjen har lyckats få ihop en tredjedel, säkert lånat av andra och detta är så klart ett bekymmer. Dessutom har de måst köpa ett helt hem, tv, kylskåp, kastruller osv. Mannens familj behöver inte bidra med något utan skall bara ha pengar. Men vi kan inte lösa detta problem åt dem. Dessvärre misstänker vi att hemgiften blivit extra stor pga att vi hjälper familjen, vi frågade Sathya om detta och hon svarade lite undvikande men vi förstår att så kan vara fallet. Ett dilemma. Vi får se hur det utvecklar sig.

Du kan läsa mer om detta med arrangerade äktenskap och annat i mina resebrev från i år, se länk till vänster.

Annars är muren runt huset putsad och målad och det växer så det knakar i den lilla trädgården. Inne är det också målat i en vacker lila färg. På taket har det blivit en palmhydda och på det sättet har de fått ett rum till.