Så lämnade vi då söderna och flög likt flyttfåglar norrut till Varanasi. Denna urgamla kultplats man läst om och sett fantastiska reportage om, där mängder av folk badar i Ganges och där man bränner döda. Vi hade byggt upp en förväntan om att få se något alldeles fantastiskt och det var dumt för besvikelsen blir ju bara värre. Nu var det kallt som fan och smoggen låg blåsvart över den skitiga miljonhålan, att andas var inte att tänka på och för övrigt var det ganska förfärligt.

Vid den totalt genomskitiga floden var det totalt genomskitigt, folk badade i smörjan och på de ställen där de brände döda låg lik huller om buller i skiten och väntade på sin tur. Det mest påfallande var alla utmärglade fattiga som satt i långa rader och försökte få något av förbipasserande. Gubbe med utsliten orm satt på ett ställe och överallt guider som gratis skulle guida för endast 20 dollar. Vi erbjöds, dvs de försökte tvinga oss till att köpa ved för vår egen bränning till priset 2000 dollar only, betalas i förväg dvs på stubben. När vi vägrade skulle de ha med oss till polisen vilket jag tyckte var en utmärkt idé men då droppade de av. Det blev ändå en utmärkt övning på engelska svordomar och andra kraftuttryck. samt obsena gester.
Vi har svårt att se någon helighet i detta elände.