Och i familjens hägn sitter vi snart och äter den knaperstekta fisken och döm till vår förvåning, vi får ris istället för torrfranska och marmelad. Eftersom de själva äter knaperstekta fiskhuvuden är det en balansgång mellan att inte äta för lite men att artigt lämna lite fina fiskbitar som de gärna kastar sig över.
Den där muren runt huset som vi sände lite pengar till och undrade över hur en liten mur kunde kosta så mycket i Indien får nu sin förklaring. Muren är storleksmässigt bamse, innaför håller det på framsidan huset att bli en liten trädgård med diverse blommor, bananträd osv. På baksidan har det blivit ett litet rum med en bassäng för tvätt och eftersom de inte är så stora kan de knö sig ner tredubbelvikta i den för skrubbning etc.
Lilla Mouria ser ju glad ut på bilden men tjuter för det mesta, förmodligen pga min nuna som ser vettlöst skrämmande ut för en liten indisk flicka. Annars spökar de gärna ut barnen med utplippade kläder. Sigrid och jag fick också presenter, kläder som vi genom att hålla andan lyckas få på oss.
Sathya följer med oss till hotellet och ser ganska intercontinal ut men att äta på restaurangen törs hon inte än.